pixxxie

Sitter och läser i boken "jag kommer sen" om branden på Backaplan i Göteborg 29 oktober 1998. Ni som inte läst den borde göra det om ni tycker om att läsa sanna historier. Man blir berörd på ett sätt som inte går att förklara. Man får läsa en mammas egna ord som förlorade sin dotter Johanna i branden. Även andra anhöriga och brandmän har varit med och berättat med sina ord hur kvällen gick till. Ibland får man tårar i ögonen, det är ju sånt här som inte får hända.. "/ snart har jag läst halva boken på bara några dagar. Kommer ni ihåg den kvällen för 13 år sedan då detta hände? Jag minns det som igår, vet hur chockad man var när man såg nyheterna på tv. Känns verkligen inte som 13 år sedan. All heder till mamman och de anhöriga att de skrivit denna boken så vi som inte var med den kvällen och som inte gått igenom det svåra som det ställde till med får en inblick i hur jobbigt de hade/har det. Det tar inte en natt att bearbeta nått sånt.. Något man får leva med. Jag har varit inne i lokalen där det brann, där fler än 60 ungdommar omkom. Jag gick i trappuppgången där de döda ungdommarna låg i högar.. :( jag såg en brandskadad kille som var med i branden men klarat sig.. Uppe i lokalen var det blandade känslor. Det var en massa inramade foton från branden. Jag klarade inte vara där inne länge, max 10 minuter sen var jag tvungen att gå ut. Om ni inte läst boken gör det.