pixxxie

Har nu läst klart hela boken och jag blir helt varm i kroppen av alla känslor och kärlek som boken sprider. Underbara Anne-Britt som så många andra föräldrar varit med om det värsta man kan gå igenom som förälder att mista sitt barn genom diskoteksbranden i Göteborg 1998. Denna starka kvinna orkar dessutom hjälpa många andra runtomkring trots hennes kamp att kunna leva vidare utan sin dotter Johanna i livet. Men ändå vet hon att Johanna finns runt henne. Hon tar kontakt med medium och provar det mesta för att komma i kontakt med sin dotter. Boken är så bra skrivet så man kan inte släppa den, i flera nätter har jag suttit uppe till 3 på natten och läst. Likaså inatt.. När jag kom till sista sidan och läst klart kände jag: men nu då? Jag vill läsa mer, den kan inte vara slut redan? Man ville fortsätta följa Anne-Britts resa efter hon flyttat till spanien. Nu har jag den chansen, dock på ett annat sätt genom hennes blogg. :-) Efter varje kapitel stannade jag upp och tänkte. Vilken jobbig resa de anhöriga gått igenom, men ändå så fin historia. Från något så jobbigt så har Anne-Britt gjort något fint av det. Hon har hjälpt andra som också gått igenom denna kamp. Åkt till annat land och hjälp anhöriga som varit med om en likvärdig brand och förlorat sina barn/syskon/vänner/anhöriga. Jag skriver verkligen från hjärtat när jag säger att jag är evigt tacksam att jag fått läsa denna bok och fått komma så nära inpå flera anhöriga i deras kamp tillbaka till det normala livet igen efter katastrofen. Den får en att inse att man ska ta vara på varje dag med sina nära och kära. Tänk på att varje dag är guld värd och ös verkligen på med kärlek och låt dina nära och kära veta hur mycket de betyder för dig och hur mycket du älskar dom. Tack åter igen till Anne-Britt och Eva som tillsammans med många andra inblandade med mycket arbete och intervjuer fått ihop denna underbara bok. /Marielle

Nu ska jag börja på sida 195 i boken "Jag kommer sen".. Blir ett par kapitel innan sängdax. Hoppas ni haft en bra Måndag.. :) Kram på er

Sitter och läser i boken "jag kommer sen" om branden på Backaplan i Göteborg 29 oktober 1998. Ni som inte läst den borde göra det om ni tycker om att läsa sanna historier. Man blir berörd på ett sätt som inte går att förklara. Man får läsa en mammas egna ord som förlorade sin dotter Johanna i branden. Även andra anhöriga och brandmän har varit med och berättat med sina ord hur kvällen gick till. Ibland får man tårar i ögonen, det är ju sånt här som inte får hända.. "/ snart har jag läst halva boken på bara några dagar. Kommer ni ihåg den kvällen för 13 år sedan då detta hände? Jag minns det som igår, vet hur chockad man var när man såg nyheterna på tv. Känns verkligen inte som 13 år sedan. All heder till mamman och de anhöriga att de skrivit denna boken så vi som inte var med den kvällen och som inte gått igenom det svåra som det ställde till med får en inblick i hur jobbigt de hade/har det. Det tar inte en natt att bearbeta nått sånt.. Något man får leva med. Jag har varit inne i lokalen där det brann, där fler än 60 ungdommar omkom. Jag gick i trappuppgången där de döda ungdommarna låg i högar.. :( jag såg en brandskadad kille som var med i branden men klarat sig.. Uppe i lokalen var det blandade känslor. Det var en massa inramade foton från branden. Jag klarade inte vara där inne länge, max 10 minuter sen var jag tvungen att gå ut. Om ni inte läst boken gör det.

Dess tre böcker köpte jag i Nadjas jultidningar. Tre sanna historier, den ena är om diskoteksbranden i Göteborg.